helenasvardagspsykologi

Jag var på Aq-va-kul igår. Bara namnet, ack vad kul!
Jag gick upp på relaxavdelningen. Jag var där i en och en halv timme och såg inte en enda människa av samma kön. Bara män. Män som badade bubbelpool och män som ångbastade. Män som slappade. Jag funderade på varför men klarade inte att lista ut något svar. Kaske för att jag blev lite yr i ångbastun.
Det var en konstig upplevelse, som att jag var en inkräktare i deras land, ett eget land. Dom tittade lite konsitgt på mig, granskande, undrade nog vad jag gjorde där, funderade på om jag kommit fel. Kanske tänkte dom att det var en konstig varelse som kommit till deras land, med en dräkt som täcker halva kroppen. Som har långt hår och luktar blommor. Det var ett nyfiket och inbjudande folk. Dom godkände sin nya invånare snabbt, flyttade från sin plats i bubbelpoolen så att jag skulle få plats och så.

Ungefär nu skulle jag nog startat varvet om jag kunnat springa, eller överhuvudtaget kunnat gå menar jag. Istället äter jag årets första sill och nypotatis i strålande sol i trädgården. Det går bra det med.



Nästa år.

Igår startade min yogaklass upp för den här hösten.
Jag njuter i smyg av dom timmarna, planerar dom noga fast jag vill att det ska se spontant och lekfullt ut. Jag är inne i min värld, i min kropp och i min andning och rytm. Samtidigt ett med mina deltagare. Ett med mig själv. Ett med gruppen. Ett med något slags kosmos.

Gårdagskvällen ägnade jag åt min nya utmaning, att stå på huvudet. Alltså inte sådär bara ställa sig på huvudet utan jag menar verkligen stå-på-huvudet länge.
Det gick inte speciellt bra, men energi tog det för nog för det enda jag tänker på just nu är något i stil med detta.



Frukosten är bäst på pärlan Princi i London.

För de som har lust på att börja med yoga men inte riktigt vet hur så finns det exempel på beginners` poses på trening.no. Där finns också en beskrivning på hur man ska utföra dem och varför övningen är bra för din kropp.




Never to late to samadhi.

Nu när jag utöver mina andra klasser börjat ha yogatimmar på gymet tror jag att jag måste lära mig att slappna av och fokusera på min andning. Ungefär såhär låter konversationen i mig.

Hjärnan till kroppen:
"men slappna av nu då, är inte du avslappnad kan inte dom andra vara det"
"tyst, jag håller på att fokusera på min andning, andas in och ut"
"andas gör du väl alltid, du ska fokusera inåt"
"sluta tjata på mig då så att jag kan koppla bort dig"
"nu ser du inte riktigt avslappnad ut, tur att dom andra blundar så dom inte ser hur spänd du är"
Nu börjar kroppen blir riktigt förbannad på hjärnan:
"MEN TYST! nu släpper jag ner mina axlar..."
"men för guds skull, spänn magen och sjunk inte ihop som en säck"
"långa andetag in och ut..."
"tror du att jag kommer försvinna bara för att du tar långa andetag?"
"GAAAH!!


Att andas är en konst

Idag börjar årets mest fantastiska helg. Vill man se världens bästa salsadansare på scen och dansa sig svettig till den skönaste salsan som någonsin spelats in ska man bege sig till Park Aveny Hotel ikväll eller lördag och söndag. Man kan tro att det bara är på film som belysningen är halvskum och svettiga par rullar på höfterna, där killar kan dansa, där tjejer bär klänning och högklackat och snurrar så att kjolen flyger men det finns i verkligheten.



Jag längtar.

På mitt skrivbord ligger en hög med papper som ska makuleras. Jag reser mig från stolen och tar ett papper, funderar på två men bestämmer mig för ett, sen går jag med raska steg mot pappersrivaren tjugo steg bort och river pappret i 1000 remsor. Sen går jag tillbaks, tar ett par hoppsasteg på vägen och sätter mig på min stol. En stund senare reser jag mig från stolen, tar ett papper, funderar på två, och går tjugo steg till pappersrivaren.



Vad gör man inte för att stoppa myrorna i brallan.