helenasvardagspsykologi

Jag läser i Svenskan att ABBA inte kommer att återförenas. Vilken nyhet, det måste vara dagens nyaste nyhet. Varför är vi så besatta med återföreningar av gamla band, repriser av tv-serier från 80-talet? Det måste varit roligare förr helt enkelt.



Kan inte hjälpa att jag tycker det är oerhört coolt att Roxette ska spela på motorbanan i Anderstorp i augusti.

Nu när jag utöver mina andra klasser börjat ha yogatimmar på gymet tror jag att jag måste lära mig att slappna av och fokusera på min andning. Ungefär såhär låter konversationen i mig.

Hjärnan till kroppen:
"men slappna av nu då, är inte du avslappnad kan inte dom andra vara det"
"tyst, jag håller på att fokusera på min andning, andas in och ut"
"andas gör du väl alltid, du ska fokusera inåt"
"sluta tjata på mig då så att jag kan koppla bort dig"
"nu ser du inte riktigt avslappnad ut, tur att dom andra blundar så dom inte ser hur spänd du är"
Nu börjar kroppen blir riktigt förbannad på hjärnan:
"MEN TYST! nu släpper jag ner mina axlar..."
"men för guds skull, spänn magen och sjunk inte ihop som en säck"
"långa andetag in och ut..."
"tror du att jag kommer försvinna bara för att du tar långa andetag?"
"GAAAH!!


Att andas är en konst

Igår var det pokerkväll. Jag älskar allt som påminner om casino och var såklart med och spelade. Nu är jag inte världbäst på poker och förlorade big time. Mitt straff idag är att bjuda på bio, det kan jag hantera tror jag.



Det är inte att vinna som räknas utan att vara med.

Idag när jag satte mig i bilen så lyste lampan för bensin röd. Jag åkte till macken och skulle tanka och fick hjärnsläpp. Hur öppnar jag tanklocket, betalar jag före eller efter, vilken bensin ska jag använda? Då kom jag på det. Jag har inte tankat bilen på EN MÅNAD. För att komma från en familj där bilen rullar ungefär varje vaken minut så är det ganska imponerande.



Mina miljövurmande inlägg ger tyärr ingen rättvis bild av mitt leverne.

Du är ju välkommen, hur många gånger ska jag behöva tänka, känna och säga det. Kom hit med din glans, ditt ljus, med dina förhoppningar och drömmar.
Kom sol och alla färger, kom moppekillar och jackbyten. Kom ljuva rullgrus, kom hjärtans sippor.



Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle våren annars tveka.

Idag på lunchen avhandlades bland annat ämnet promenader. Vi pratade om hur befriande det kan kännas att vara ute och gå, vilka bra idéer man får och att de bästa lösningarna på problem ofta kommer fram under en promenad. När man läser om gamla filosofer och stora tänkare får man ofta veta att de var ute på långa strapatser. Det fick mig att fundera på om det är därifrån vi fått ordet tankegång?

 

Snillen spekulerar

Jag följer Lantz i P1 och P4 slaviskt. Det har gått så långt att jag blir lugn av Annikas röst, mest tillsammans med hennes härliga sidekick Anders G Carlsson. Min andning lugnar sig och blir jämn, ansiktet slätar ut sig och rörelserna blir harmoniska. Jag tror att det är skönt att lyssna på någon som alltid är mer uppstressad än vad man själv är.



Bättre avslappningsmedel än yoga, mindfulness och långa promenader tillsammans.

Förr i tiden, alltså när jag var typ 12, brukade jag spendera tiden mellan skolan och redskapsgymnastiken/fotbollen/dansen/ellervadjagpysslademed hos farmor. Jag satt i hennes TV-rum och blev serverad mackor med leverpastej och hemgjord smörgåsgurka tillsammans med ett glas O`boy och lyssnade på när hon pratade. Varenda gång sa hon att tiden rusade iväg och att hon kommer ihåg när jag föddes. Jag fattade aldrig vad hon snackade om, tiden gick ju jättelångsamt där jag satt och väntade på redskapsgymnastiken/fotbollen/dansen. Hur kunde dagen gå fort för henne som var hemma och lagade mat eller på ICA och handlade?
Nu förstår jag. Nyss var det jul och snart är det vår och jag kan inte föreställa mig hur fort det kommer gå när jag är pensionär.



Livet är kort.

En strålande och perfekt helg följs av en mindre bra start på veckan. Energinnivån är som vädret, alltså kass.
Igår stod massage på schemat för att min trapezius har en förmåga att knyta ihop sig och måste knådas upp ibland. Jag tyckte att massören var lite mesig i början och sa att jag tål hårda tag och att kan kan ta i.
Nu funderar jag på om han löst upp spänningar som borde förblivit knutna.



Beroendeframkallande.

Mina ögon vill bara falla ihop. Trodde först det berodde på att jag inte ätit, sovit för lite... Men efter att inte orkat läsa klart en enda hel artikel i GP kom jag på att jag är ämnesmätt. Från och med frukosten halv elva i morse tills nostalgitrippen med Nile City nu i eftermiddag har vi bland annat diskuterat:
- vilken som är salems al fakirs bästa låt och hans användning av ordet "damen" när han pratar om sin tjej
- det nya begreppet hen och dess användningsområden
- skidåkning i Schweiz
- alliansen vs. rödgröna samarbetet
- tapetsering
- Millenniumtriologin på TV
- skillnaden mellan kvinnliga och manliga tv-kockar
- snöskottning
- bra böcker
- ryggmuskler
- om Dolph Lundgren hittade hotet mot melodifestivalen och Anna Bergendahls personlighet
- vattenbrist i Partille
- semester
- centralstyrt skolsystem
- Happy socks
- hemgjord pasta
- jobb



Nu behöver jag kaffe!

Det finns massor med överflödig och överdriven information överallt. Typ att takeaway kaffet är varmt, hur man tvättar händerna för att skydda sig mot svininfluensan, att elementet inte ska övertäckas...
Jag måste, bara måste läsa den typen av information för den är säkert superviktig. Igår flög jag och precis innan avfärd stannade jag upp, lyfte blicken från min tidning och stirrade på flygvärdinnan framför när hon informerade om säkerheten. Jag lyssnade med öron stora som tefat och studerade hennes rörelser noga, inte en detalj gick mig förbi. Jag var mer engagerad än hon.


Det måste vara därför flygrädda klarar sig bättre vid krash.

Idag börjar årets mest fantastiska helg. Vill man se världens bästa salsadansare på scen och dansa sig svettig till den skönaste salsan som någonsin spelats in ska man bege sig till Park Aveny Hotel ikväll eller lördag och söndag. Man kan tro att det bara är på film som belysningen är halvskum och svettiga par rullar på höfterna, där killar kan dansa, där tjejer bär klänning och högklackat och snurrar så att kjolen flyger men det finns i verkligheten.



Jag längtar.

På mitt skrivbord ligger en hög med papper som ska makuleras. Jag reser mig från stolen och tar ett papper, funderar på två men bestämmer mig för ett, sen går jag med raska steg mot pappersrivaren tjugo steg bort och river pappret i 1000 remsor. Sen går jag tillbaks, tar ett par hoppsasteg på vägen och sätter mig på min stol. En stund senare reser jag mig från stolen, tar ett papper, funderar på två, och går tjugo steg till pappersrivaren.



Vad gör man inte för att stoppa myrorna i brallan.

Hur kommer det sig att vissa människor klarar sig bättre ur kriser och allvarliga händelser än andra?
Om man tänker det som en trampett (ni vet studsmattan som gymnaster hoppar på och sen gör massa volter) så studsar vissa människor vidare efter att de gjort ett nedtramp medan andra fastnar på den där mattan och kommer inte upp igen. Och gör heller inga volter.
Jag var på en föreläsning om detta härromdagen och den korta slutsatsen är att person som, bland annat, känner mening och sammanhang i det hon gör, har fasta strukturer, intressen och föräldrar som tillåter hjälp från har ett bättre skydd mot påfrestningar. Men framförallt var goda vänner och långvarig vänskap en motståndkraft.


4-ever

Jag har en sådandär hy som man inte vill ha. Torr på spridda ställen i ansiktet och sen fet och go på fläckar precis bredvid. Jag menar, hur lätt är det att varje morgon smörja in ansiktet med 7 olika krämer. I julklapp fick jag räddningen! Dermalogica är grejen; spänstig, frisk och hyn blir inte bättre än så här. 



Bäst, ingen protest.

När en höna trillar av pinn kommer det in en ny höna till hönsgården för att antalet ska vara konstant. Den nya hönan måste man smyga in på natten för att de andra hönorna inte ska attackera denna inkräktare. Alltså trippar man försiktigt in och tyst sätter den nya hönan på sin plats. På morgonen lägger de gamla hönsen inte märke till nykomligen utan tänker:den där hönan måste varit här hela tiden för vi såg ju inte när hon kom. Det märkliga är att när den nya hönan vaknar i flocken minns hon inte hur hon kom dit och tänker: jaha, här måste jag ha befunnit mig precis hela tiden.




Så är det för mig när jag kommer till Norge.

Eftersom gårdagskvällen innebar fredagsöl med massa läkare såg fick jag se På Spåret-finalen först nu.
Herregud, vilken spännande match! Mitt hjärta bankar fortfarande.


Jag måste ut och få luft.

Min första konsert här i livet var en spelning med Pernilla Wahlgren på Skara Sommarland 1987. Jag diggade Pernilla och brukade sjunga hennes låtar framför kameran hemma i "finrummet". Dagen kom och jag satt på pappas axlar för att se bättre. När Pernilla någon minut in i konserten nådde höga C blev jag livrädd och började grina så vi fick åka hem.
Jag är fortfarande lite rädd för Pernilla



Ikväll kikar jag mellan fingrarna.

Är du en person som ältar?
En person som inte kan släppa det som hände igår, för två veckor sen, för tretton år sen?
Är du en person som har svårt att sova på grund av alla tankar?
Då tycker jag du ska införa bekymmerskvarten. Alltså så enkelt som en kvart om dagen då du sätter dig i en stol och bestämmer att du ska tänka på alla bekymmer. Spara alla grubblerier till denna kvarten.

Tänk dig följande:
du ligger i soffan och tittar på film och lötsligt märker du att du egentligen funderar på varför din man har blivit så kall... du står och lagar mat och kommer på sig själv att tänka på varfrö dina syster slutat hör av sig så sällan... du leker med ditt barn och det du tänker på är hur dålig mamma du är som alltid jobbar...
Bestäm dig då för att spara detta till bekymmerskvarten och njut av av titta på film, laga mat, leka med ditt barn. När bekymmerskvarten kommer avklarar du den och sover sen gott om natten.


Ok?!

Jag har sett två av dom bästa filmerna på alla mina dar detta året. Och än är det bara mars...
Brothers, som jag i och för sig hade sett fram emot oerhört mycket, var superb och får mig att tro att Gyllenhaal, Portman och Maguire har hängt ihop sen dom föddes. 
A single man visste jag inget om förutom att det är Tom Fords verk. Historien kunde han kanske pulat med lite mer men filmningen och styligen är magnifico! Dessutom kan det vara skönt att se att Colin Firth är mer än mr. Darcy.

 
Se dom!

Varje dag tingas jag äta lunch på en sån här liten assiett på jobbet.

Norge: lunch är inte en liten brödskiva.