Saknar

Mitt favoritland är Italien. Det visste jag när jag var 15 och aldrig varit där. Jag hade bestämt det.
Nu har vari där fyra gånger och bott i Florens en tid. Min favorit har inte bytts ut.
Hur kan man inte älska ett land där varje bokstav uttalas, där en handgest säger mer än en halv sida text, där en pasta al dente är al dente, där konsten finns i varje gatuhörn och där man får vara ifred i löpspåret på grund av att ingen annan tränar.









Saknar. En kväll då det spöhaglar i Malmö.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0