helenasvardagspsykologi

Klockan är strax över nio och dagen suger. Eller suger är att ta i, det känns mer som att någon gnagt lite på dagen. Det är ungefär samma känsla som när solen strålar ute och när man har gjort iordning picknickkorgen, tagit på sig bikinin och går ut till cykeln så är det 1000 moln på himlen. Störande som fan.

Jag sitter och läser om anknytning och blir än en gång påmind om hur himla viktiga föräldrar är och ännu viktigare är hur de bemöter sitt barn. Såklart finns det supermånga underbara, good-enough föräldrar men varenda dag stöter jag på konsekvenser av mammor och pappor som inte gjort sitt jobb som vuxna.



Var rädd om den lille.

Jag tror att det finns en person som övefört känslor på mig igen. Jag vet inte än om jag är superkänslig och hypermotaglig för andras känslor eller om den personen är expert och borde ha guiness rekord i att överföra dem.
Hur som helst, känsla som jag har är inte min. Den blev kvar. Den är din.



f.u.c.k.

Jag håller inte ens längre koll på hur många som ställt frågor till mig om Maslow`s behovstrappa den senaste tiden. Varför kan man undra.



Som jag har förstått det befinner sig de flesta av oss på flera steg samtidigt men prioriterar för stunden ett av dem. De låga trappstegen ska vara mest möjlig tillfredsställda innan vi klättar uppåt. Jag kanske ska tillägga att teorin fått störst genomslagskraft inom marknadsföring (att skapa behov) och motivationsarbete.

Fat med halvätna äppelpajer, tekoppar och kaffekoppar står lite varstans i rummet. Grupper om tre personer sitter utspridda i salen. Det viftas med fingrar framför varandras ögon, försöker följa fingrarna med blicken, händer klappar på lår och axlar och alla pratar lite i mun på varandra Det är bara ett rum fullt av psykologer som lär sig behandla trauman.



Nu är kursen slut och jag och min slitna själ (just ni är vi delade) ska tillbaka till verkligeheten.

Hjärnan vill sova men hjärtat vill vara vaken.
Jobbigt.

Dagen i sammanfattning:
- nyhetsmorgon
- yoga
- färsk frukt, granola och cappuccino till frukost
- föreläsning som håller mig koncentrerad utan kaffe i 5 timmar
- kockar som lagar min lunch framför ögonen och erbjuder ett dessertbord som skulle gjort Marie Antoinette avundsjuk
- bearbetning av 15 år gammalt trauma
- bearbetar T:s trauma med hjälp av bilateral stimulering
- snabb men effektiv shopping
- middag med härliga gamla och nya vänner



Tres bien!

Tiden är inte oändlig.

Oj, oj, oj. Nu börjar konspirationsteorierna hopa sig i min hjärna igen. När alla sprang och tog spruta mot svininfluensan var jag säker på att vi skulle bli sjuka av vaccinet och så sakteliga utrotas från jorden. Tänk den filmen.
Nu sprutar en vulkan ut aska som slår ut flygtrafiken. Samtidigt kommer det en ny vinter (där jag bor i alla fall) EFTER att alla varit tvunga att byta till sommardäck. Jag ser framför mig hur bilarna kör in i varandra, kollissioner med skrikande däck och olyckor men ingen helikopter som kan flyga mot räddning...

Old school.

Jag tror att dom flesta sett dessa bilder förr men det är ju så kul. Jag är extremt dålig på att byta perspektiv på det här sättet och när alla sagt "jaha, nu ser jag" har jag tittat, kämpat och försökt förstå. Jag har lagt ifrån mig bilden och tagit upp den igen och hoppats att det ska komma till mig. Och det gör det, fast det ibland tar flera år.  




Think outside the box.

Annika lantz är på semester och jag får istället lyssna på Alex Schulman och han mor som diksuterar varför man häller upp en ny stänkare fast man bara skulle ta en liten efter maten eller varför man struntar i den vita veckan bara för att man är rädd att bryta den. Jag funderar mest på att jag nu förstår varför Alexs startade 1000 apor. Han var helt enkelt tvungen att överdriva och skrika ut sin humor och pröva den på alla andra för hans mamma verkar inte alls tycka om eller förstå den.



När han förstått att hans mamma var representativ för största delen av Sveriges befolkning lugnade han sig och nu är han ju riktigt kul.