helenasvardagspsykologi

Jag borde jobba. Jag borde skriva journal och vara viktig och upptagen. Istället sitter jag och tittar ut genom fönstret , mot fjorden, mot bergen. När någon går förbi utanför mitt kontor slänger jag snabbt ner blicken mot mina papper och börjar bläddra frenetiskt och sedan dras ögonen mot fönstret igen. Som en nyfödd bebis som dras mot ljuset.



Finns det vetenskapliga bevis för att dagdrömmeri är mer vanligt förekommande på måndagar?