Farmor är vis
Förr i tiden, alltså när jag var typ 12, brukade jag spendera tiden mellan skolan och redskapsgymnastiken/fotbollen/dansen/ellervadjagpysslademed hos farmor. Jag satt i hennes TV-rum och blev serverad mackor med leverpastej och hemgjord smörgåsgurka tillsammans med ett glas O`boy och lyssnade på när hon pratade. Varenda gång sa hon att tiden rusade iväg och att hon kommer ihåg när jag föddes. Jag fattade aldrig vad hon snackade om, tiden gick ju jättelångsamt där jag satt och väntade på redskapsgymnastiken/fotbollen/dansen. Hur kunde dagen gå fort för henne som var hemma och lagade mat eller på ICA och handlade?
Nu förstår jag. Nyss var det jul och snart är det vår och jag kan inte föreställa mig hur fort det kommer gå när jag är pensionär. 
Livet är kort.
