helenasvardagspsykologi

Jag kan bli så äcklad av mina egna ord. Ni vet när man säger saker som låter så jävla pretto att man inte kan fatta att orden kommer från ens egen mun. Jag hör  bokstäverna formas till små avskyvärda ord som flyger ur min mun och jag tänker att det måste vara en jobbig person som säger detta, innan jag kommer på att det är jag själv. Då kopplar jag på mina försvarsmekanismer och tänker att det är den andra personen som får mig att säga dessa prettomeningar. Han gör mig till en tråkig, ospontan person. Eller så är han själv så tråkig att jag omedvetet inte tänker besvära mig med att slösa min charm på honom.



Nu äcklas jag av mina egna ord igen så nu slutar jag.