helenasvardagspsykologi

Häromkvällen satt vi på en restaurang i centrala London. Vid bordet bredvid (det var en sån där liten pittoresk restaurang där borden är så extremt nära varandra att man inte kan låta bli att tjuvlyssna) satt en kille och en tjej i 25+års åldern. Dom fick in en hel kokt kronärtskocka till förrätt och skrattade, pratade med servitrisen och åt av varandras mat. Mitt in i huvudrätten börjar tjejen storgråta, mascaran rinner med tårarna och allt blir svart. Jag och mitt sällskap börjar spekulera i vad som hänt och förstår att killen gjort slut mitt i huvudrätten. Tjejen ställer sig upp (men kastar inte drinken i ansiktet på honom), går på toaletten, torkar tårarna och kommer tillbaka till bordet och ÄTER AV HANS MAT! Jag hoppas innerligt att hon bara försökte äta sig så mätt som möjligt och låta honom bjuda på middagen.

Det är märkligt hur allting kan förändras på några sekunder. Hon såg så glad ut och en ögonblinkning senare raserades hennes kväll och kanske till och med hennes tro om hur framtiden ska se ut. Av en annan persons ord.