helenasvardagspsykologi

Efter massa velande bokade jag precis en resa till solen, värmen, samtalen, kortspel i skuggan, plöjande av böcker, recensioner av böckerna, badkast med liten Sabina, glass, kvällsromenader och bikinis som trängs på tork på balkongen. En resa som jag vet precis hur den kommer att bli, förutsägbart och ensidigt men alldeles, alldeles underbar.



Universum bestämde sig genast för att bekräfta mitt val med att ge mig ösregn hela min lediga onsdag. 

Längtan till Göteborg är stor.



Snart ses vi!

Nästa gång du funderar på att dra till en stad i Norge, skippa Oslo och åk till Stavanger eller Trondheim. I den ordningen.




Vackert!

Anländer till Trondheim, det haglar och allt är stängt.
Gröna tankar för oss mot mysig lunch framför brasa, kaffe och choklad, gymhäng (med betoning på häng), italiensk middag med förlösande samtal och drinkar med spontana människor.







Nu, ut på stada efter Norges bästa frukost.

Något av det bästa med storstäder är att man kan vara i hela världen samtidigt. Spanien på lunch, USA på eftermiddagen och Indien till middag. Igår var lunchen mexikansk och kvällen gick återgien i italiensk anda med världens längsta middag med rödvin och drinkar på bästa Pomodoro. 
I övrigt har dagarna bestått av letande efter vårskor, klippning, Milkbar, bio, burpees i parken.


  
 

Proppat med folk, liveband och människor från alla möjliga länder.

Påsk i England har bidragit med följande so far: jogging i St James Park och vårchock i form av miljoner blommor, nya klänningar, bemästrande av ny ställning i yoga, organisk frukost, sömnlöshet på grund av polisbilar och vakna grannar, secondhand-fynd, karibisk middag och span efter potentiell ny hund.
Igår svängde jag mig dessutom med ord som "brilliant", "splendid" och "superb".







Vad händer egentligen med personligheten när man talar ett annat språk?

Det finns massor med överflödig och överdriven information överallt. Typ att takeaway kaffet är varmt, hur man tvättar händerna för att skydda sig mot svininfluensan, att elementet inte ska övertäckas...
Jag måste, bara måste läsa den typen av information för den är säkert superviktig. Igår flög jag och precis innan avfärd stannade jag upp, lyfte blicken från min tidning och stirrade på flygvärdinnan framför när hon informerade om säkerheten. Jag lyssnade med öron stora som tefat och studerade hennes rörelser noga, inte en detalj gick mig förbi. Jag var mer engagerad än hon.


Det måste vara därför flygrädda klarar sig bättre vid krash.

När en höna trillar av pinn kommer det in en ny höna till hönsgården för att antalet ska vara konstant. Den nya hönan måste man smyga in på natten för att de andra hönorna inte ska attackera denna inkräktare. Alltså trippar man försiktigt in och tyst sätter den nya hönan på sin plats. På morgonen lägger de gamla hönsen inte märke till nykomligen utan tänker:den där hönan måste varit här hela tiden för vi såg ju inte när hon kom. Det märkliga är att när den nya hönan vaknar i flocken minns hon inte hur hon kom dit och tänker: jaha, här måste jag ha befunnit mig precis hela tiden.




Så är det för mig när jag kommer till Norge.