helenasvardagspsykologi

Ibland förvånas jag över hur principlös jag är. Efter att hört talas om att en första SATC-film skulle göras var jag skeptisk. Jag tyckte såklart att den var urdålig och att de borde varit nöjda med att istället producerat världens bästa serie. Nu när en uppföljare kommit VET jag att den om möjligt kommer vara ännu sämre. Trots det längtar jag lite, lite till imorgon när jag ska se den.



Hur är det möjligt. Man frågar sig gång på gång.