helenasvardagspsykologi

Den senaste tiden har jag suttit i ett plan mest hela tiden, alltså flygit en hel del. Man blir aldrig så irriterad och aldrig så glad över små, subtila vänliga gester som i ett flygplan. Kvinnan som sitter bakom och tjuter och andas som en galning när det är lite turbulens vill jag inget hellre än klubba ner. Tjejen som sitter bredvid i flygstolen och bjuder på choklad vill jag inget hellre än ge en stor kram. Mannen som läser "mindfulness i vardagen" vill jag inget hellre än erbjuda en terapitimme. 
Förresten, på planet från Oslo till Köpenhamn beklagade flygvärdinnorna över att de inte kunde erbjuda någon servering eftersom de var för få i personalen...
Jaha, men vad gör ni om det händer något då?? SVARA!!